...men det rynkar väl ingen pannan åt, jag är ju STÅLMANNEN!
Konstigt inlägg... inte ens jag fattar vad jag menar eller vad jag skriver om... och ändå är jag nykter... det är nog bara att inse - jag är lite (med betoning på LITE) konstig...
Idag är det i alla fall Fredag och vi hyrde lite filmer igår som vi kan kolla på ikväll. Älskar filmkvällar! Blir i alla fall den kritikerrosade "Milk"...
De filmer vi har är:
Milk handlar om den första homosexuella mannen som blev folkvald till ett viktigare ämbete i USA, Harvey Milk. Sean Penn spelar huvudrollen som han vann en Oscar för.
Det är ett varmt och intressant porträtt. Till största del ligger filmens styrka i Sean Penn som lyckas göra marginella förändringar av karaktären Harvey Milk under filmens gång på ett fullt trovärdigt sätt. I detta ryms både hippie, affärsman, frihetskämpe och seriös politiker. Det kunde gått väldigt fel, men med en skådespelare som Sean Penn gör det inte det.
James Franco och Josh Brolin gör också minnesvärda insatser. Diego Lunas karaktär som pojkvän till Harvey blir dock lite för mycket.
Med klipp från verkliga personer och händelser från den tiden förstärks allvaret i det som hände och vad han kämpade mot. Det var sannerligen ingen lätt match och är det inte än idag. Just därför har filmen fått extra uppmärksamhet. I Kalifornien pågår en ständig kamp och olika val för att stärka eller försvaga homosexuellas rättigheter. I höstens val genom "Proposition 8" tog man ett steg tillbaka och det ledde till att denna film uppmärksammats extra mycket.
Vid kampanjmöten hade politikern Milk en öppningsfras som han använde sig av: Jag är Harvey Milk och jag är här för att rekrytera dig. ”Rekryterar” bögar "anhängare" tex via lärare som är bögar? Det är en av frågorna som ställdes till sin spets då när man försökte avskeda homosexuella från den typen av jobb. Än idag är det inte ok att som öppet homosexuell tjänstgöra i det militära.
Filmen är oväntat mainstream för att vara regisserad av Gus van Sant och uppnår inte samma närvarokänsla som starkare Paranoid Park tex. Det är också en av få invändningar mot denna inspirerande film om en viktig frihetskämpe. Kampen fortsätter.
Det är ett varmt och intressant porträtt. Till största del ligger filmens styrka i Sean Penn som lyckas göra marginella förändringar av karaktären Harvey Milk under filmens gång på ett fullt trovärdigt sätt. I detta ryms både hippie, affärsman, frihetskämpe och seriös politiker. Det kunde gått väldigt fel, men med en skådespelare som Sean Penn gör det inte det.
James Franco och Josh Brolin gör också minnesvärda insatser. Diego Lunas karaktär som pojkvän till Harvey blir dock lite för mycket.
Med klipp från verkliga personer och händelser från den tiden förstärks allvaret i det som hände och vad han kämpade mot. Det var sannerligen ingen lätt match och är det inte än idag. Just därför har filmen fått extra uppmärksamhet. I Kalifornien pågår en ständig kamp och olika val för att stärka eller försvaga homosexuellas rättigheter. I höstens val genom "Proposition 8" tog man ett steg tillbaka och det ledde till att denna film uppmärksammats extra mycket.
Vid kampanjmöten hade politikern Milk en öppningsfras som han använde sig av: Jag är Harvey Milk och jag är här för att rekrytera dig. ”Rekryterar” bögar "anhängare" tex via lärare som är bögar? Det är en av frågorna som ställdes till sin spets då när man försökte avskeda homosexuella från den typen av jobb. Än idag är det inte ok att som öppet homosexuell tjänstgöra i det militära.
Filmen är oväntat mainstream för att vara regisserad av Gus van Sant och uppnår inte samma närvarokänsla som starkare Paranoid Park tex. Det är också en av få invändningar mot denna inspirerande film om en viktig frihetskämpe. Kampen fortsätter.
När Max Skinner förlorar sitt jobb på en finansbyrå i London flyttar han till Provence och en vingård han ärvt av en bortgången släkting. Just som han börjat finna sig tillrätta med sin nya tillvaro dyker en kvinna upp som också gör anspråk på egendomen.
Nygifta John och Jennifer Grogan skaffar sig en hund, Marley. Men Marley har inga planer på att snällt foga sig som husdjur och paret Grogan får kämpa med en hund som gör lite som han själv vill, men som till slut kanske kan lära dem något om livet.
Marley & Me vill jag me se. Men min polare sa att man lipar som ett barn nån stans i filmen. Så nu vågar jag inte se den, för jag lipar typ till allt.. Och om hon fick sina tårar att rinna, då kommer jag dö.
SvaraRaderadär har ni gjort bra val, bra filmglöm inte ta med hushållspapper
SvaraRaderasznyft
javisst ser den go ut...missa inte vår dirty weekend!:;)18-23
SvaraRaderaA Good Year var bland det tråkigaste jag sett.. och jag gillar drama!
SvaraRadera