Måste ta tag i mig själv...

Har längtat hela helgen efter att gå till gymmet... men idag var jag inte så motiverad av någon oförklarlig anledning, men gick dit i alla fall och ökade mina 45 minuter på Crosstrainern till 1 timma. Det var svettigt och flåsigt - men det gick!

Alla säger att man mår så himla bra efteråt, men jag upplever inte den känslan... Varför blir inte jag en träningsnarkoman?

Ska jag vara ärlig så tror jag min träningsångest och lite aviga inställning till träning har med skoltidens gympa att göra... jag HATADE gymnastiken i skolan... speciellt i högstadiet där vi hade en idiotlärare som hette Klas. Han hade favoriter - de som idrottade och var ganska tränade. Vi andra som han kallade "lata och feta kycklingar" tyckte han inte om och det gjorde han ingen hemlighet av. Han brukade tala om för oss att vi var odugliga.

En gång minns jag att vi skulle ha dans på gympan. Vi skulle lära oss vals och två danser till som jag inte minns... jag tyckte det var ganska kul och blev först godkänd av alla - jag var jättestolt och väntade på lite beröm - men allt jag fick höra var "det var väl typiskt att just DU skulle bli först godkänd i dans".

Usch vad jag HATADE honom... han fick mig att känna mig oduglig och fet... Han hade behövt lägga mest energi på oss som inte hade allt gratis...

Nåja. Stackars mig! haha Buhu...

Jag kan ju inte hålla på och älta det i hela mitt liv. Det är dags att jag tar tag i mig själv och bevisar för mig själv att jag inte är en oduglig fet kyckling! hahaha

Knasigt att vissa saker som man upplevde för så många år sedan fortfarande kan ha en inverkan och påverkan...