Det finns tyvärr många idioter på våra gator...I måndags var jag och några vänner och tittade på teaterföreställningen "No tears for queers" som handlar om hatbrott mot homosexuella. Föreställningen bygger på Johan Hiltons bok med samma namn.
Tre killar mördas. En i USA. En i Katrineholm. En i Göteborg.
Varför?
De var homosexuella.
För mig är det så ofattbart att det finns så sjuka jävla idioter på våra gator som kan mörda en annan människa, ta en annans liv, enbart för att personen i fråga är homosexuel. Bög. Gay. Fjolla. Fruitcake. Kalla det va fan ni vill!
Men det händer. Det händer varje dag. Hatbrott av olika slag.
Det hände ikväll. På avenyn. I Göteborg.
Efter jobbet gick jag och mina kollegor till en trevlig bar på avenyn som heter Babar. Nästan alltid trevligt där och oftast en avslappnad stämning. Så också ikväll. Vi träffade några gäster som varit på Gossip tidigare på kvällen.
Jag och Dijana skulle gå hem, en transa som var med slog följe med oss. Dijana ringde sin pappa som hämtade henne och jag sa till vår kära trans-väninna att hon måste ta en taxi hem, och då en Taxi Göteborg (eftersom de har övervakningskameror i sina bilar och man kan lita på dem). Hon ville gå hem, men jag berättade om pjäsen "No tears for queers" och sa att det finns för många idioter lösa på våra gator för att en transa ska kunna vandra hem ensam mitt i natten. Sagt och gjort - hon tog en taxi och kom hem välbehållen! Jag hade en obehaglig känsla av att något kunde hända.
När jag sedan kommer hem, loggar in på Facebook, då ser jag att en av gästerna som varit på Babar blivit misshandlad på avenyn.
Varför?
För att han är bög.
Två tjejer stannar honom och hans väninna på avenyn, frågar efter en tändare.
Av någon anledning får de reda på att han är homosexuell. De börjar bråka. Slåss och sparkar. T.o.m när de ligger ner på marken.
Med spruckna läppar och blåtiror får de skjuts av polisen hem till bostaden, med livet i behåll. Tack och lov.
Vad utlöser en sådan aggression hos en människa?
Året är 2009, folk beter sig som det vore 1939.
Idioter!
Det enda som gör mig glad, är att mina två vänner kommit så lindrigt undan och framför allt, med sina liv i behåll.
Alla ni mammor, pappor, syskon, medmänniskor som läser detta, det är VI som måste förändra samhället. Eller ska vi bara acceptera det som händer?
Tänk om det är DITT barn som kommer ut som homosexuell. Eller din bror/syster. Eller din pappa/mamma. Eller din bästa kompis. Eller din kusin. Eller din granne. Eller du.
