Troligtvis så här: "Varför adopterar ni inte då?"
Bara tills för ganska nyligen så trodde jag det berodde på att andra länder inte adopterade till homosexuella föräldrar som att ingen än idag fått adoptera som homosexuella föräldrar. Men det beror inte på att det inte finns länder som tillåter detta, för det finns det, NEJ, det beror på Adoptionscentrum i moderna och öppna Sverige inte har en organisation för detta!
Det finns inget intresse i organisationen (som skattebetalare stödjer) att låta samkönade par få adoptera.
Varför? Ingen aning!
Skulle samkönade föräldrar vara sämre än heterosexuella? I så fall varför?
Om ett homosexuellt par blir godkänt i Sverige för adoption men ändå inte KAN adoptera eftersom det inte finns en organisation för detta, VARFÖR har vi då en lag som tillåter samkönade att adoptera?
Fredriks och min första tanke då vi började dikutera barn var just att få ta hand om ett barn som finns någonstans i världen, som behöver kärlek, omtanke och en trygg tillvaro. Vi fick slå bort den tanken ganska fort då det än idag efter flera år inte finns ett enda homosexuellt par i Sverige som fått adoptera.
Andra tanken: Vi kan göra barn med en tjej eller ett tjejpar!
Nackdelar: Vi blir inte båda föräldrar till barnet, dvs om den av oss som skulle vara biologisk förälder skulle förolyckas eller om vi skulle separera så har inte den andre några rättigheter till barnet.
En annan nackdel som vi fick erfara var att en tjej snabbt kan ändra sig...
Enda lösningen: Surrogat. Dessvärre olagligt i Sverige.
Om ett heterosexuellt par är barnlösa så har de rätt att få hjälp i Sverige. Är man homosexuell anses man inte ha den rätten.
Surrogat är lagligt i många andra länder. Vi har kollat upp detta mycket och tror att det är vår enda chans.
Det är dock en krånglig och kostsam process...
Puh... kanske borde supa ner oss, gå på krogen, ragga upp varsin brud och hoppas på att någon eller båda blir på smällen... men då har vi ju två raggarbrudar på halsen resten av våra liv...
