Lite för peronligt kanske...?

Vet inte vad jag ska skriva om... har bara lust att skriva av mig lite tankar...

Helt plötsligt blev det tomt i huvudet... vad kan man skriva om och vad kan man inte skriva om?

Vill inte skriva för personligt om mig själv, vill inte ge ut mina innersta tankar och funderingar... får hålla allt på en ganska ytlig och neutral nivå... Har ju så mycket jag skulle vilja dela med mig av, men förstår att det är lika bra att hålla det för mig själv...

Skulle bara vilja ligga på en solig strand, höra vågorna skölja in och bara vara... inga måsten, inga krav - bara sol, bad och avkoppling.

Inte för att jag på något vis jobbar ihjäl mig och att jag inte trivs med det jag gör, men jag måste erkänna att allt bråk med Gossip har tärt, svek ifrån "vänner" har gnagt och pressen att BarBee ska fungera bra... det gör att man blir lite trött i bollen.

Å andra sidan så har jag så många fantastiska och underbara människor omkring mig. En del ytligt bekanta och en del nära. Alla lika viktiga men med olika funktioner. Att känna stöd från en annan människa, vare sig den är nära eller ytlig, gör väldigt mycket. Det ger mig energi, lust att fortsätta och glädje!

Många tror att jag är stark, till viss del är jag det också, men hade jag varit det utan de människor som stödjer mig, som peppar mig och som älskar mig? Jag tror inte det!

Detta året har varit både bra och dåligt. Ändå har det varit ett av de bästa åren i mitt liv! Ibland måste vissa saker hända för att man ska gå vidare i sitt liv, att klättra till nästa nivå, att gå vidare.

Det sämsta med detta året måste nog vara att jag upptäckte svek från de jag trodde ha mig nära och kära. Det bästa är nog att jag insett att jag har ett egenvärde, att inte låta mig utnyttjas så som jag blivit. Det gör att jag känner mig starkare.

Jag har också funderat mycket på värderingar och meningen med olika saker. Beror nog på att jag börjar bli gammal, men familjen känns så otroligt viktig. Min älskade Fredrik. Mina underbara föräldrar. Min bror med fru och fantastiska syskonbarn. Mina kära kusiner och lille Matisse. Jag vill ha allihopa mycket närmre. Vill kunna krama dem precis när jag vill... Hade turen att få den bästa familjen någon kan önska. Älskar er allihopa!

Detta börjar låta som ett deprimerande självmordsbrev... det är det verkligen inte. Jag är väldigt levnadsglad och lycklig! Ville bara få ur mig några tankar... jobbigt att vara personlig. Kommer folk att se mig som en svag person nu? ÄR jag en svag person?

Glad att jag har er bloggläsare också - även ni ger mig en sorts styrka och energi... =)

2009 har varit ett bra år... men jag hoppas ändå på att 2010 blir ÄNNU bättre!