Okej... Jag har något RIKTIGT pinsamt att berätta... Fredrik och jag har ju en hund, inte bara en hund, vi har världens finaste, snällaste och gosigaste hund, men han börjar bli gammal och det märks på hans sätt, man kan nästan se det i hans blick...
Vi har precis kollat på filmen "Marley & me", en film som handlar om ett par som skaffar en odåga till hund, men som blir en familjemedlem och filmen handlar om hur man fäster sig... dagen kommer då hunden, Marley, är gammal och sjuk och till slut måste avlivas... nä, men seriöst... Fredrik och jag satt i soffan och grät som två små flickor! Mina glasögon immade t.o.m igen... Vill inte tänka på den dagen Buddha blir för gammal eller för sjuk... Jag älskar ju honom så mycket - mer än jag någonsin kan förklara...
Ingen vidare film, halvrolig!
SvaraRaderaHej är en ny följare till din blog. Den filmen är helt otrolig!
SvaraRadera